Biologi
Biologi är studiet, logia på grekiska, av livet, bios på grekiska. Ämnet är brett och innefattar många underdiscipliner som intresserar sig livets struktur, funktion, tillväxt, ursprung, evolution, utspridning m.m. Det alla biologins discipliner och underdiscipliner har gemensamt är samlat i fem grundprinciper eller axiom, vilka är att
1. cellerna är livets grundläggande enheter; de bär på arvsanlagen och förökas genom delning.
2. nya arter uppstår, och nya karaktärsdrag uppstår och går i arv, som ett resultat av evolutionen.
3. generna är den grundläggande enheten för ärftligheten.
4. en organism reglerar sin inre miljö för att upprätthålla ett stabilt, konstant tillstånd, vilket kallas homeostas.
5. levande organismer konsumerar och transformerar energi.
Biologin delar in livet i tre kategorier: arkéer, tidigare kallade ärkebakterier, egentliga bakterier och eukaryoter.
Viktiga föregångare
Den moderna biologin brukar räknas från 1700-talets mitt, men ämnets rötter går tillbaka betydligt längre än så. Grekiska filosofer som Thales från Miletos, Theophrastus och Aristoteles intresserade sig för frågor kring livets uppkomst. De grekiska tänkarnas teorier och systematik utvecklades ytterligare från 700-talet e. Kr. av muslimska lärde som al-Jahiz som intresserade sig för djurlivet, Ad-Dinawari som gjorde viktiga upptäckter inom botanik och läkaren Rhazes, som studerade människokroppen och gjorde viktiga upptäckter inom anatomi och fysiologi.
Mikroskopet
En stor del av biologins mysterier är dock så små att de är osynliga för blotta ögat, och mycket av biologins universum var därför oåtkomligt för vetenskapsmännen under lång tid. 1674 konstruerade nederländaren Antonie van Leeuwenhoek ett enkelt mikroskop med vars hjälp han blev den förste att kunna se bakterier. Han upptäckte även spermierna och blodkropparna samt blev den förste att kartlägga tandsubstansens, hårets och hjärnans struktur. Leeuwenhoeks samtida ansåg att djur som exempelvis loppor uppkom av sig själva ur damm eller förruttnelseprocesser, men Leeuwenhoek kunde vederlägga dessa missuppfattningar genom att visa hur många djurs fortplantning faktiskt gick till.